Dött kött

Jag var en glupsk köttätare en gång i tiden. Revbenspjäll, parmaskinka och entrecote hörde till favoritmaten. Jag älskade att äta kött. Ganska sällan dök den obehagliga tanken upp att det var ett djur jag tuggade på. Att köttbiten en gång  varit ett ulligt gulligt lamm, en mamma Mu eller en gosig griskulting. De tankarna motades snabbt bort. Att sluta äta kött var inget jag planerade men det blev svårare att undvika och att ignorera rapporter och berättelser djurs lidanden inom köttindustrin. 

Det var en vanlig dag på mitt arbete. Jag arbetade på godsmottagningen och lagrade in material. På radions nyhetssändning kunde jag höra en journalist berätta om grisar som skållades levande. Hon sa att detta var ett vanligt återkommande misstag på slakterier. Jag svor av ilska och det kokade av ångest i magen.  Senare samma dag såg jag bilder som djurrättsaktivister tagit av grisar inne i ett slakteri. Bilderna sa allt. Grisarnas blickar lyste av rädsla och sorg. Jag såg deras ordlösa skrik på hjälp. Jag började gråta, lovade mig själv och svor åt världen att jag aldrig mer skulle äta griskött.

Jag slutade att äta gris. Det var mitt första steg i en lång process som jag fortfarande inte är färdig med. Efter ett tag blev en självklarhet att sluta äta kött från andra djur också. Jag slutade med lamm och sedan kyckling och nötkött. Idag äter jag fortfarande fisk och räkor ibland men det blir mer och mer sällan. Jag köper aldrig mjölk utan väljer hellre soja, havre eller mandelmjölk. Jag försöker byta ut mejeriprodukter men är inte helt konsekvent. Jag undviker ägg men jag vet att quornprodukter innehåller ägg. Mitt godis har bytt skepnad och idag väljer jag godis som inte innehåller gelatin.

Från att ha varit en köttälskare kan jag förvånat konstatera att jag aldrig saknar kött. Jag saknar inte parmaskinkan eller hamburgaren från Max längre. Jag har fått nya matfavoriter och Maxmålet har blivit ett Greenmål.  Köttdoft är småäcklig och jag begriper inte hur jag någonsin kunde äta kyckling.

Eftersom jag inte äter kött längre behöver jag inte blunda inför vad som egentligen ligger på min tallrik. Jag känner mig  sann mot mig själv och tycker också om mig själv mer när jag lever som den djurvän jag alltid har ansett mig vara. Jag tycker att djurens liv och välmående är så oerhört mycket mer värdefullt än en skinksmörgås. Ingen middag borde vara på bekostnad av ett liv. Inte när vi lever i ett samhälle med ett överflöd av mat och när vi har möjlighet att göra medvetna val.

Därför vill jag att alla ska vara medvetna om sina val. För sin egen skull och för djurens skull.  Min syster tipsade mig om den här kortfilmen och jag känner att jag vill dela den med er.  

Etiketter: djur jag

Kommentera gärna:

  • Alicia • 25 februari 2016 11:49:17
    Bravo! Mycket igenkänningsfaktor i detta. Jag är också vegetarian med långsiktig plan på att bli vegan - men det är helt sjukt vad de smyger in mjölk- och ägg i produkter som inte behöver det! Vårt matsystemet är helt snedvridet idag.

    Jag vill tipsa om en så vacker dikt jag upptäckte igår: https://www.youtube.com/watch?v=SYyjel5VuHg
  • Tack Alicia för den gripande dikten. Så oerhört talande att ögonen tårades. Lidandet som människor utsätter djur för är närmast ofattbart.

    25 februari 2016 15:13:35

  • gt • 16 februari 2016 13:00:02
    Mycket bra sagt!