Vid motionsspåret

Det här är en av sötnosarna som håller till bredvid ett motionsspår i Hemlingby. Glad i hågen efter mötet med fåren pilade jag vidare  och ett hundratal meter bortanför fårhagen såg jag en annan sötnos. En räv.

Ännu muntrare än innan smög jag vid sidan av spåret ut på fältet för att komma närmare och kanske fånga räven på bild. Men då såg jag att räven var sjuk, pälsen var nästan helt borta på svansen och räven hade fullt upp med att bita och klia sig på kroppen. Stackars liten. Jag önskar att viltvården i Sverige var bättre, såsom i Storbrittanien där man arbetar för att bota rävar som fått skabb istället för att skjuta dem.

Till slut hörde räven mig och tittade upp. Vi tittade på varandra en liten stund innan han bestämde sig för att det räckte med närkontakt och sprang iväg. När jag kom hem, ledsen och uppgiven, ringde jag en skyddsjägare och berättade om skabbräven. Räven ska ju inte behöva plågas till döds eller smitta andra djur med den förbannade skabbparasiten. Tyvärr borde jag ha ringt direkt eftersom det enligt skyddsjägaren är svårt att spåra räven.

Suck, jag vill inte att räven ska skjutas men jag vill ju inte att den ska plågas till döds heller.  Buuu för att vårt samhälle inte inte lägger mer resurser på att rädda vilda djur och att folk tycker det är okej att avliva dem istället.

Etiketter: djur motion

Kommentera gärna: