Små liv

Jag har svårt att förstå hur man kan vara rädd för gnagare eller tycka att möss, sorkar och råttor är äckliga.  Att man kan vara rädd för sjukdomar som gnagare kan sprida och att man inte vill ha en koloni möss inne i huset kan jag däremot förstå.

Att använda gift är fel, fruktansvärt fel. Man riskerar att små barn och att andra djur, även de egna husdjuren, får i sig giftet och i värsta fall dör. Mössen förtjänar inte heller en sådan plågsam och grym död.

Under en tid när jag själv bodde i ett hus på landet fick vi in sorkar och skogsmöss. Vi gick igenom huset, fyllde igen misstänkta hål och springor, köpte speciella burar som vi lade Snickers choklad i. När det sedan satt någon stackare i buren åkte vi iväg och släppte ut den någonstans i skogen eller på ett fält.

En dag när jag kom hem hittade jag en liten sork som flämtande låg och vred sig av smärtor. Den kräktes upp en löddrande vitaktig vätska. Sorken dog i mina händer.

Förmodligen hade den lilla sorken fått i sig gift som antingen den tidigare husägaren eller någon granne lagt ut.  Jag grät för att den lilla sorken fått lida, för att den var så fin och för att den hade dött.

Jag vet att Olivia inte delar mina varma känslor för de små liven. Ett fåtal av hennes offer har jag räddat men hon har fällt många byten, både möss och småfåglar. Mörkertalet är förmodligen större än jag anar.  Men hon är katt. Vi människor borde inte plåga ihjäl djur. Inte med gift eller på något annat sätt heller.

Etiketter: djur teckningar

Kommentera gärna: